Hur är natalen som sällskapsdjur?
Jag anser att det är något man måste erfara. Det är svårt att få en rättvis bild av dem annars men jag ska göra mitt bästa för att beskriva så som jag upplever dem. Jag kommer jag att jämföra dem en del med andra gnagare.
Natalen är ca 2-3 gånger så stor som en mus. Det är en marklevande gnagare men som också tycker väldigt mycket om att klättra! De uppskattar även rör och tunnlar. De gräver inte mycket, eller visst kan det hända när de till exempel letar mat eller täcka över ett bo men aldrig “bara för att”.
De är mest aktiva på kvällen, natten och tidig morgon. Själva djuret är näst intill luktfritt. Urinen luktar lite men inte så farligt. Eftersom de tenderar att använda en skål med sand som toalett blir det lätt att hålla rent.
Litteraturen säger att de kan bli runt tre år gamla, ibland mer. Det vanligaste verkar dock vara en livslängd på runt 2 år vid seriös avel.
Nataler lever i flock och skall aldrig hållas enskilt. Både honor och hanar trivs bra i grupp. De är kända för sitt fredliga sinne mot varandra och mot andra gnagare!
Kända för att bitas
Det är en väldig skillnad i temperament beroende på var natalerna kommer ifrån! De allra flesta som har nataler, föder upp dem som foderdjur. Ibland kan man även hitta dem i en del djuraffärer och de säljs lika så som foderdjur. “Fodernataler” är ofta otrevliga att ha att göra med! De är kända för att bitas väldigt hårt och vara svåra att hantera. Det är alltså inte så lätt att hitta temperamentsavlade nataler i Sverige som passar för sällskap. Vi är i dagsläget en handfull uppfödare som avlar dem med fokus på trevligt temperament. Jag har köpt in individer från flera linjer, för att få ett brett urval samtidigt som det lär mig om likheter och skillnader mellan dem. Många har tendenser till att smaka på fingrar i olika omfattning. Vissa testar, i ung ålder, att smaka mycket nätt. Som för att se om man är god eller farlig (så gör ju hamstrar, tammöss och råttor också). Andra testar lite hårdare. Sen finns det de som hugger hårt. Visst finns det de som aldrig visar antydan till att vilja smaka på fingrar också.
Precis som hamstrar, gerbiler och vissa möss, är natalerna känsliga för dofter. De kan nypa till om man luktar gott eller läskigt om fingrarna. Därför tvättar jag alltid händerna innan jag hanterar dem, samt mellan skötseln av de olika burarna. Hanar brukar visserligen tycka om att man luktar hona om fingrarna men det kan också leda till att de börjar slåss i gruppen.
Små bebisar är oftast snälla! De är lätta att klappa och lyfta, även om de fort skvätter ur handen igen. Vad jag har märkt är att många honor hamnar i någon slags trotsålder vid ca 8 – 12 veckors ålder, då de gärna testar lite extra och smakar på fingrarna (ibland hårt). De flesta är över ens om att hanar är mycket trevligare än honor. Tycker man att det känns obehagligt kan man låta dem va ifred några veckor om detta händer, för att sedan testa hantera dem senare igen.