Mus social struktur

I det vilda

Vilda Husmöss lever i flock eller familjegrupper, ofta med en dominant hane och flera honor med deras ungar.1 Hur stor gruppen är och hur stort revir de har varierar med olika faktorer.
Populationer som lever i människans närmiljö har ofta stor tillgång till mat vilket resulterar i tät populationsdensitet och små revir.2  Detta levnadssätt tenderar att främja upprätthållandet av hierarkier bland honorna och aggressiviteten är vid detta levnadssätt något lägre.2

Det lönar sig inte att slåss om resurserna när man jämt och ständigt stöter på nya främlingar. När de lever nära inpå varandra så här blir upprätthållande av hierarkier ett sätt att undvika konflikter både inom och mellan grupperna.2 
I öppna naturhabitat är populationstätheten lägre och tillgång till mat och vatten begränsad.2,3 Aggressiviteten är högre här på grund av den låga resurstillgången och individerna lever mer utspritt.2 

Ska de bo ensamma eller i grupp?

Mushonor ska alltid bo i grupp!
Mushanar är starkt revirhävdande i alla miljöer.1,2,3 Könsmogna mushanar bör därför som regel INTE hållas tillsammans, det kan lätt leda till våldsamma slagsmål med dödlig utgång. Musen är ett socialt djur men det är oerhört viktigt att de individer som bor ihop trivs med varandra. När de bor i bur har de ju ingen möjlighet att ge sig av om de känner sig hotade. Ibland kan det vara svårt för en ägare att se signalerna på att mössen inte trivs ihop.
Frågan är huruvida det är etiskt riktigt att hålla mushanar ensamma eller ej (eftersom de i det vilda lever i grupp med honor).

I de fall en mushane blir ensam ökar behovet av stimulans. Möss är individer och vissa ensamlevande hanar tycks trivas bra så länge de får gott om aktivering och sällskap från sin människa. Man kan dock aldrig helt ersätta det musen skulle få ut av en naturlig grupp. Att hålla fertila honor och hanar ihop blir inte heller en bra lösning eftersom upprepande kullar sliter på honorna. Har man tur kan man få tag på äldre, infertila honor som sällskap åt sina hanar. Detta sker ofta när de är runt 1,5 år gamla men det finns ingen garanti för att hon inte blir dräktig.


Ett fåtal mycket erfarna uppfödare har lyckats hålla hanar från egen uppfödning tillsammans men detta räknas som undantag där många år av erfarenhet och riktad avel ligger bakom. Även hos dessa uppfödare börjar hanarna som regel slåss med varandra när de utsätts för miljöombyten så som en flytt.

Det finns duktiga veterinärer som kastrerar mushanar men narkos av så små djur innebär alltid en risk. Likaså finns risk för efterkomplikationer så som infektioner och penisframfall mm.

Se upp för smittor!

Risken att nya möss för med sig smittor är stor, särskilt om de köps på mässor eller i butik. Köper du av en seriös, registrerad uppfödare så fråga om de har haft problem med rossel eller tumörer i uppfödningen. En smitta kan ta lång tid innan den visar sig och orsakar problem. Därför är det bäst i stora besättningar att hålla isär möss från olika ursprung.

Har du många djur hemma och planerar att sammanföra dem med de nya, rekommenderas det att nya individerna sätts i karantän sex veckor. Detta är för att du ska hinna upptäcka eventuella hälsoproblem innan du introducerar dem.4,5,6 Därför kan det vara bra att införskaffa minst två nya möss var gång så att de slipper sitta ensamma så länge.

Introducera nya Möss

Hanar bör som sagt inte sammanföras alls. Honor går oftast väldigt bra, förutsett att man går rätt tillväga.

Det finns många olika metoder och man får prova sig fram samt ha tålamod.
En del släpper bara in de nya mössen i en gammal musflock direkt efter städning, i samband med en stor giva färskfoder. Detta kan fungera i vissa fall men kan lika gärna leda till jakt. Ett lite vanligare alternativ är att introducera dem på en ny, neutral plats.8,9 Det blir då lättare att ha översikt och att ingripa om det uppstår bråk, mössen har även fullt upp med att undersöka den nya miljön.

Studier har visat att möss har en lägre benägenhet att börja slåss om de introduceras på en liten, neutral yta. Det förklaras med att ingen av mössen hunnit skapa revir på platsen.10
Själv har jag upptäckt att den så kallade Tråklåde-metoden är effektivast på möss så jag kör alltid med den.

Här är en länk till Tråklåde-metoden, skribenten beskriver den för råttor men samma förfarande gäller möss, bara i betydligt mindre skala. Länk

Referenser

http://animaldiversity.org/accounts/Mus_musculus/

Frynta, Daniel; Slábová, Markéta; Váchová, Hana; Volfová, Radka; Munclinger, Pavel (2005). ”Aggression and commensalism in house mouse: A comparative study across Europe and the near east”. Aggressive Behavior 31(3): 283–93. Full-Text available at: https://web.natur.cuni.cz/~muncling/MyPDF/Frynta_2005.pdf

Gray, Samantha J; Hurst, Jane L (1997). ”Behavioural mechanisms underlying the spatial dispersion of commensal Mus domesticusand grassland Mus spretus”.Animal Behaviour 53 (3): 511–24. Full-Text available at: https://www.liverpool.ac.uk/mbe/pdf/97_GrayAB.pdf

http://www.thefunmouse.com/info/qt.cfm

http://www.criver.com/products-services/basic-research/transgenic-colony-services/quarantine

https://www.einstein.yu.edu/administration/animal-studies/rodent-quarantine-faq.aspx

https://www.einstein.yu.edu/administration/animal-studies/rodent-quarantine-faq.aspx

http://www.crittery.co.uk/index.php/mice-intros

http://mus.ifokus.se/articles/4d7136cfb9cb46223304e979-introducering-av-moss

10 Angelo Bisazza (1978) Development of Aggressive Behaviour in the Mouse (Mus Musculus): Effects of Different Enviromental Conditions, Bolletino di zoologia, 45:4, 353-357, DOI: 10.1080/11250007809440142