Natal reproduktion och avel

Reproduktion i det vilda

Nataler är kända för sin förmåga att reproducera sig effektivt. I det vilda reproducerar de sig ofta året runt. De får många ungar per kull och flera kullar efter varandra.

Honan har 24 bröstvårtor och klarar därför att dia en stor kull. Detta, ihop med deras enorma anpassningsförmåga, har gjort dem till en av Afrikas vanligaste gnagare. Eftersom de trivs kring åkrar och odlingar anses de vara besvärliga skadedjur.

De flesta som föder upp nataler gör det för att använda dem som foder till andra djur. Det gör att faktorer som temperament och hälsa bortprioriterats. Det vanligaste är då att de hålls i blandade könsgrupper där honorna föder kull efter kull redan från väldigt ung ålder. Detta är INTE något jag förespråkar. Det är slitsamt för honan och därför ett oansvarigt sätt att hålla sina djur på. I lagen under allmänna råd om gnagare står det även följande:

”En hona bör inte kontinuerligt hållas tillsammans med en könsmogen okastrerad hane om det riskerar innebära att honan utsätts för hälsostörningar på grund av upprepade betäckningar och födslar.”

Nataler som avlas och hanteras för sällskap kan bli väldigt trevliga sällskapsdjur men det tar tid att få fram dessa individer. Vill man avla sällskapsnataler är det viktigt känna till hur hälsa och temperament sett ut hos föräldradjuren och deras släktingar. Ansvaret för att inte sjukdomar ska spridas vidare samt att temperamentet ska bli bra ligger till stor del hos uppfödaren. Stambokföring, dokumentation och selektion .kan göra stor skillnad!

Könsmognad inträffar vid 7-10 veckors ålder men nataler utvecklas långsamt i jämförelse med till exempel möss och råttor. Det kan dröja 7 månader eller mer innan de nått full storlek och psykisk mognad.

Utvecklingen går i stötar och syskonen i en kull går ofta om varandra i mod, trygghet, lugn och trevlighet. Det är därför bäst att vänta länge innan man väljer vilka individer som passar för avel om man avlar med hänsyn till temperament.

En lämplig ålder att låta en hona få sin första kull är vid 6-10 månaders ålder. Honan går dräktig i ca 21 dygn och kullen brukar bli stor. Genomsnittet är 6-8 ungar men det blir ofta många fler än så. Jag har fått mellan 6 och 15 ungar i varje kull. Flocken hjälps åt att ta hand om ungarna. Hanar och honor bör hållas i skilda grupper för att förhindra att de förökar sig ohämmat redan från ung ålder.
Vill man avla seriöst finns det en del svårigheter man kan stöta på som är bra att känna till:

1

En knepig grej är att vuxna natalhonor kan visa aggression mot hanen. Det är ett ganska vanligt problem men jag har upptäckt att det beror mycket på tajming. Om man sammanför dem när honan är nära brunst brukar hon acceptera honom. Så om det inte funkar får man prova nästa dag, eller dagen efter det. Om honan brunstar när man sätter ihop henne med hanen så sker parning oftast inom några timmar (ibland direkt). Det blir en kärleksakt där hanen jagar honan, som först springer undan men sedan stannar till och ställer upp sig. Jag låter dem para sig någon timme eller två innan jag låter dem återgå till sina gamla grupper.

2

Ett annat problem är risken att en hona som tas ur sin grupp för parning, lätt kan stötas ut av flocken när hon väl parats och sätts tillbaka.

För att honorna inte ska ge sig på den parade honan gnuggar jag in dem allihopa med hanens doft. Den parade honan gnuggar jag av med bottenströ från honornas bur. Jag ser dessutom till att den parade honan inte är borta för länge (max ett dygn, gärna mindre).

3

Ett tredje problem är att hanen kan bli utstött av sin grupp när han sätts tillbaka efter parning. Hanar kan plötsligt börja slåss om de känner doften av honor.

För att hindra att hanarna börjar bråka efter att en har parat sig kan man testa att neutralisera den parade hanens doft med bottenströ från hanarns bur samt ge alla hanar en ny doft, till exempel dutta lite vaniljpulver i pälsen på dem eller en liten dutt Vicks salva.

Ungarna föds nakna med stängda ögon. De nyfödda små liven väger inte många gram. Efter ca 14 dagar öppnar ungarna ögonen. Vid tre veckors ålder kravlar de ut ur boet på upptäcktsfärd och börjar smaka på fast föda. Detta är ett bra tillfälle att städa buren och ge nytt material till boet.

De fortsätter att vara beroende av mammans mjölk tills de är 4 veckor gamla. När honorna är 7-10 dygn gamla kan man se deras bröstvårtor som små prickar på magen. Hanar saknar dessa men har långt avstånd mellan urinrör och anal medans honans avstånd är kortare. Om de separeras för sent (efter 6 veckors ålder) finns en risk att ungarna hinner bli könsmogna och para sig med varandra eller med sina föräldrar.

Små bebisar är oftast lätta att klappa och lyfta, även om de fort skvätter ur handen igen. Unga nataler brukar vara lite hoppiga och skvättiga men regelbunden hantering från tre veckors ålder gör att de vänjer sig vid att bli upplyfta. Det brukar gå fint att locka upp dem i handen med lite extra god mat. Se till att hålla dem över ett mjukt underlag tills du är säker på att de inte skuttar iväg. Vad jag har märkt är att många honor hamnar i någon slags trotsålder vid ca 8 till 12 veckors ålder, då de gärna testar lite extra och smakar på fingrarna. Tycker man att det känns obehagligt kan man låta dem va ifred några veckor om detta händer, för att sedan testa hantera dem senare igen. Generellt sett är hanar trevligare än honor.

• Förberedelser: Dräktiga, digivande mödrar och deras ungar behöver gott om nyttig mat med extra protein, vitaminer och mineraler (främst Kalcium). Även om natal-födslar ofta går snabbt och smidigt är det möjligt att det kan uppkomma komplikationer. Det är därför extra viktigt att i förväg ta reda på vilken veterinärklinik i närheten som har kunskap om smådjur och kan ta emot er om det blir akut. Det är även bra att ha sin avelshona försäkrad, alternativt en undansparad veterinärbudget. Buren bör förberedas och göras ren inför nedkomsten för att undvika att störa när ungarna är nyfödda.
• Lugn och ro: Under dräktigheten är honan extra känslig för stress.

• Bo: Mamman skall ha flätbart material (hö eller strimlat papper) att bygga bo med där hon kan föda sina ungar i lugn och ro. Gnagarhus av trä går att köpa i zoobutiker och brukar uppskattas men bomaterial måste alltid finnas.
• Flera burar: När ungarna är 6 veckor gamla skall de hållas i könsneutrala grupper, det innebär att du behöver ha tillgång till, inte bara en, utan två eller tre burar som tillgodoser alla natalers behov.  
• Låt honorna ha sina ungar ifred de första två veckorna. Om du vill titta till dem kan du flytta honorna till en transportbur en stund för att inte stressa dem. Rör ungarna så lite som möjligt när de är små, behöver du röra ungarna är det bra om du gnuggar händerna i bomaterialet först för att maskera din doft.