Nataler är väldigt sociala! De lever i flock och skall aldrig hållas enskilt.

Både honor och hanar trivs generellt sett bra i grupp. De är kända för sitt fredliga sinne mot varandra och mot andra gnagare. Enligt lag ska sociala gnagare hållas ihop med artfränder. Det finns fall då natalhanarna visar aggressivitet mot varandra, detta brukar vara ett tecken på dålig avel och förekommer nästan uteslutet inom foderaveln.

Att sammanföra nataler som inte känner varandra kan vara svårt. Ju yngre de är, desto bättre brukar det gå. Vuxna nataler brukar ha mycket svårt att acceptera nya artfränder, särskilt honor. Hanar är lättare att föra samman än honor. Att sätta in en ny natal i en färdigetablerad grupp med vuxna honor går helt enkelt inte. Även att få ihop en ensam äldre hona med en ny unge kan bli svårt.

Graden av aggressivitet mot nykomlingar går i arv och det varierar därför beroende på uppfödarens val att selektera. Fråga gärna uppfödaren när du köper dina nataler om hur de gör vid introduktioner och om det brukar gå bra. Notera dock att en del foderavlare har dålig koll på djurens välfärd och därför accepterar en större grad slagsmål än andra uppfödare.

Vid introduktion kan man prova olika metoder.

Ett första möte på en neutral plats:

En ny lekhage eller ett badkar med en filt i brukar funka bra. Det viktiga här är att välja en neurtral plats där ingen av dem brukar vistas. Poängen är att ingen av dem ser platsen som sitt revir. Övervaka mötet noga och ingrip endast om de börjar brottas eller på något sätt skadar varandra. Ibland går det bättre än väntat och ibland blir det jakt och brottning. Det gäller att övervaka situationen noga och länge.

Hanar har jag lyckats få ihop men nya yngre hanar ganska fort i en dunabur som neutral plats. Om det är äldre honor brukar jag först låta dem träffas separerade av galler i den neutrala hagen, tex med hjälp av en liten gallerbur som den nya natalen placeras i. Om honorna attackerar gallret när de vistas nära varandra är de inte redo att träffas fritt. Beroende på hur detta möte går väljer man hur man vill gå vidare. Om det går okej väljer många att antingen sätta dem tillsammans i en nystädad bur eller att köra tråkbursmetoden.

Tråkbursmetoden:

Denna metod går ut på att man låter individerna vistas i en trång och tråkig bur ett tag för att de inte ska kunna undvika eller jaga varandra. De SKA ha tråkigt här. Det är ett effektivt sätt att få dem att vänja sig vid varandras närhet. För att uppmuntra dem att putsa varandra kan man kladda lite cocosfett i pälsen på dem.

  • I det första steget skall buren vara stor nog för dem att sträcka ut sig på, men inte så stor att de kan undvika varandra. Många använder en transportbur/petbox. I buren skall ingen inredning finnas eftersom den lätt skapar revir-gnabb. Enbart strö på bottnen, utspritt foder samt minst två vattenkällor.
  • När de sover tillsammans och allt ser lugnt ut går man över till en medelstor tråkbur med samma innehåll som den lilla. Förvaringslådor i plast med nätat lock funkar utmärkt till detta.
  • Steget efter det är att man testar att sätta in en sak i buren, till exempel en hängmatta. Om allt går bra kan man sätta in fler inredningsprylar, en i taget.
  • När de väljer att sova fridfullt tillsammans trots inredning placeras de i en ordinarie bur som är noga rengjord. Låt bottenmaterialet flytta med in från tråkburen. Även här kan man välja att sätta in inredningen stegvis, en sak i taget då man ser att allt går bra. Hur länge de behöver vistas i varje bur varierar från fall till fall. Ibland kan det räcka med ett dygn och ibland tar det några dagar innan man känner att de är redo för nästa steg.

Många är rädda att prova denna metod och vissa menar att det är rent av elakt att använda den. Första gången jag hörde om metoden tänkte jag likadant men har definitivt ändrat uppfattning om det. Det är frustrerande att se sina älsklingar trängas och ha tråkigt men tänk på att det bara är tillfälligt. Det gäller att hålla ut eftersom det är en mycket effektiv metod som har hjälpt otroligt många djurägare att få ihop främmande individer.

Nataler ihop med möss?

 Ja det brukar faktiskt gå bra. Generellt sett ska man aldrig ha olika arter av gnagare ihop på grund av territoriella beteenden och kommunikationssvårigheter lätt kan leda till stress och svåra slagsmål. Nataler och möss är ett väldigt speciellt fall där undantag ibland kan göras av erfarna ägare som har kunskap om båda arterna och därför har förmåga att läsa av djurens beteenden. Självklart är det viktigt att kunna se om de trivs bra ihop och introduktionen måste ske med stor försiktighet.

Det fina och ovanliga är att de ofta visar stor uppskattning av varandras sällskap. De sover ihop, putsar varandra och umgås fredligt. Den bästa kombinationen är av motsatt kön. Det händer att de parar sig men kan inte få ungar ihop. Även om de trivs samman kan de aldrig ersätta varandras artfränder helt. Därför bör man, om möjligt, ha minst två nataler ihop även om de bor ihop med möss. Det finns flera anledningar till att man kan vilja ha möss och nataler ihop:

I vissa fall händer det att man får en ensam natal kvar efter att dess kompisar gått bort. Det är inte alltid en vuxen natal som blivit ensam accepterar nya artfränder och ibland har de faktiskt lättare för att acceptera möss.

Det kan även vara ett utmärkt sätt för ensamma mushanar att få sällskap. En mushane och en grupp natalhonor kan trivas väldigt bra ihop om de introduceras när honorna är unga. Det gäller även här att vara vaksam eftersom mushanar kan vara lite väl ivriga med att para sig och det uppskattas inte av alla nataler.

 

Video av introduktion mellan en ensam natalhane och två möss. Natalhanar och mushonor går i stort sätt alltid snabbt och lätt att föra samman.

 

Referenser

Egen erfarenhet

Andra uppfödares erfarenhet

SJVFS 2014:17 Saknr L 80 kap 8 .  Available at: https://www.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd16327/1401795414737/2014-017.pdf