Reproduktion i det vilda

Nataler är kända för sin förmåga att reproducera sig effektivt. I det vilda reproducerar de sig ofta året runt. De får många ungar per kull och flera kullar efter varandra. Honan har 24 bröstvårtor och klarar därför att dia en stor kull. Detta, ihop med deras enorma anpassningsförmåga, har gjort dem till en av Afrikas vanligaste gnagare. Eftersom de trivs kring åkrar och odlingar anses de vara besvärliga skadedjur.

Avel

Könsmognad inträffar vid 7-10 veckors ålder men nataler utvecklas långsamt i jämförelse med till exempel möss och råttor. Det kan dröja 7 månader eller mer innan de nått full storlek och psykisk mognad. Utvecklingen går i stötar och syskonen i en kull går ofta om varandra i mod, trygghet, lugn och trevlighet. Det är därför bäst att vänta länge innan man väljer vilka individer som passar för avel om man avlar med hänsyn till temperament. En lämplig ålder att låta en hona få sin första kull är 6-10 månader.

Hanar och honor bör hållas i skilda grupper för att förhindra att de förökar sig ohämmat redan från ung ålder.
Vill man avla seriöst finns det en del svårigheter man kan stöta på som är bra att känna till:

1

En knepig grej är att vuxna natalhonor kan visa aggression mot hanen. Det är ett ganska vanligt problem men jag har upptäckt att det beror mycket på tajming. Om man sammanför dem när honan är nära brunst brukar hon acceptera honom. Så om det inte funkar får man prova nästa dag, eller dagen efter det. Om honan brunstar när man sätter ihop henne med hanen så brukar man bevittna parning inom några timmar (ibland direkt). Det blir en kärleksakt där hanen jagar honan, som först springer undan men sedan stannar till och ställer upp sig. Jag låter dem para sig någon timme eller två innan jag låter dem återgå till sina gamla grupper.

2

Ett annat problem är risken att en hona som tas ur sin grupp för parning, lätt kan stötas ut av flocken när hon väl parats och sätts tillbaka. För att honorna inte ska ge sig på den parade honan gnuggar jag in dem allihopa med hanens doft.

Den parade honan gnuggar jag av med bottenströ från honornas bur. Jag ser dessutom till att den parade honan inte är borta för länge (max ett dygn, gärna mindre).

3

Ett tredje problem är att hanen kan bli utstött av sin grupp när han sätts tillbaka efter parning. Hanar kan plötsligt börja slåss om de känner doften av honor. För att hindra detta kan man neutralisera den parade hanens doft med bottenströ från hanarns bur samt ge alla hanar en ny doft, till exempel dutta lite vaniljpulver i pälsen på dem eller en liten dutt Vicks salva.

Det finns alltså en del risker som kan innebära att man får trixa lite men det går oftast att lösa!

Dräktighet och ungarnas utveckling

Honan går dräktig i ca 21 dygn och kullen brukar bli stor. Genomsnittet är 6-8 ungar men det kan bli många fler än så. Jag har fått mellan 10 och 15 ungar i varje kull. Flocken hjälps åt att ta hand om ungarna. Efter ca 14-16 dagar öppnar ungarna ögonen. Vid tre veckors ålder kravlar de ut ur boet på upptäcktsfärd och börjar smaka på fast föda. Du kan då städa boet.

Små bebisar är oftast snälla! De är lätta att klappa och lyfta, även om de fort skvätter ur handen igen. Unga nataler brukar vara lite hoppiga och skvättiga men regelbunden hantering från tre veckors ålder gör att de vänjer sig vid att bli upplyfta. Det brukar gå fint att locka upp dem i handen med lite extra god mat. Se till att hålla dem över ett mjukt underlag tills du är säker på att de inte skuttar iväg. Vad jag har märkt är att många honor hamnar i någon slags trotsålder vid ca 8 till 12 veckors ålder, då de gärna testar lite extra och smakar på fingrarna. De flesta är över ens om att hanar är mycket trevligare än honor. Tycker man att det känns obehagligt kan man låta dem va ifred några veckor om detta händer, för att sedan testa hantera dem senare igen.

Att tänka på inför avel

  • Förberedelser: Dräktiga, digivande mödrar och deras ungar behöver gott om nyttig mat med extra protein, vitaminer och mineraler (främst Kalcium). Även om natal-födslar ofta går snabbt och smidigt är det möjligt att det kan uppkomma komplikationer. Det är därför extra viktigt att i förväg ta reda på vilken veterinärklinik i närheten som har kunskap om smådjur och kan ta emot er om det blir akut. Det är även bra att ha sin avelshona försäkrad, alternativt en undansparad veterinärbudget. Buren bör förberedas och göras ren inför nedkomsten för att undvika att störa när ungarna är nyfödda.
  • Bo: Mamman skall ha flätbart material (hö eller strimlat papper) att bygga bo med där hon kan föda sina ungar i lugn och ro. Gnagarhus av trä går att köpa i zoobutiker och brukar uppskattas men bomaterial måste alltid finnas.
  • Låt honorna ha ungarna ifred de första veckorna. Om du vill titta till dem kan du flytta honorna till en transportbur en stund för att inte stressa dem. Rör ungarna så lite som möjligt när de är små, behöver du röra ungarna är det bra om du gnuggar händerna i bomaterialet först för att maskera din doft.
  • Flera burar: När ungarna är 6 veckor gamla bör de hållas i könsuppdelade grupper, det innebär att du behöver extra burar som tillgodoser natalernas behov.

Avelsgrupper

Det finns många som avlar nataler som foder åt andra djur. Det vanligaste är då att de hålls i blandade könsgrupper där honorna föder kull efter kull redan från väldigt ung ålder. Detta är INTE något jag förespråkar. Det är slitsamt för honan och därför ett oansvarigt sätt att hålla sina djur på. I lagen under allmänna råd om gragare står det även följande:

“En hona bör inte kontinuerligt hållas tillsammans med en könsmogen okastrerad hane om det riskerar innebära att honan utsätts för hälsostörningar på grund av upprepade betäckningar och födslar.”

Referenser

T.P. Jackson* & R.J. van Aarde (2004) Do Mastomys natalensis pups develop more quickly than M. coucha pups? African Zoology 39(1): 153–156 http://www.nap.edu/read/4758/chapter/5

SJVFS 2014:17 Saknr L 80 8 kap. 1 §, 6 §, 15 § Available at: https://www.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd16327/1401795414737/2014-017.pdf

Caroline Elisabeth Lamb (2000) THE INFLUENCE OF MATERNAL PROTEIN INTAKE ON ASPECTS OF SEX-SPECIFIC FOETAL AND NEONATAL DEVELOPMENT IN MASTOMYS NATALENSIS. Submitted in partial fulfilment of the requirements for the degree ofM.Sc. (Zoology) Faculty of Biological and Agricultural Sciences. University of Pretoria. Pretoria South Africa.
https://repository.up.ac.za/bitstream/handle/2263/30145/dissertation.pdf?sequence=1