Ålder

Litteraturen säger att de kan bli runt tre år gamla, ibland mer. Det vanligaste verkar dock vara en livslängd på runt 2 år vid seriös avel.

Vikt

Mellan 60 och 200 g. Honor brukar väga runt 70 g och hanar 100 g men det är inte helt ovanligt att de väger mer.

Allmänt

Natalen är ca 2-3 gånger så stor som en mus och ca 1/3 så stor som en råtta. Det är en marklevande gnagare men som också tycker väldigt mycket om att klättra (även om de inte är så väldigt duktiga på det). De kräver ganska stor bur och bra inredning men om de får detta är de oftast nöjda med tillvaron. De kan bli rädda för skarpa ljud och plötsliga rörelser. De är även känsliga för belysning och dagsljus så de håller sig gömda i sina bo under dagen. Själva djuret är näst intill luktfritt. Urinen luktar lite men inte om man håller rent. Nataler skall hållas i grupp.

Temperament

Jag skulle säga att nataler generellt sett är ganska otrygga och man måste vara beredd att jobba lite med dem om man vill ha dem riktigt tama. Det kräver alltså tålamod och att man håller på med dem regelbundet. Grejar man med dem dagligen blir de fort vana och orädda. Det är viktigt att man köper av rätt uppfödare om man vill ha trevliga individer.

När det kommer till nataler kan temperamentet verkligen vara som natt och dag beroende på individ och vilken uppfödning de kommer från. Så är det ofta med arter som inte har avlats för sällskap i så stor omfattning. De är mindre domesticerade än till exempel musen, råttan och hamstern så egentligen är det inte rättvist att jämföra dem med dessa arter.

Det är inte så lätt att hitta temperamentsavlade nataler som passar för sällskap. I dagsläget finns en handfull uppfödare i Sverige som avlar dem med fokus på trevligt temperament. Många nataler har tendenser till att smaka på fingrar. Vissa testar i ung ålder att smaka nätt. Som för att se om man är god eller farlig (så gör ju hamstrar, tammöss och råttor också). Andra testar lite hårdare. Sen finns det de som hugger hårt.

Det finns supertrevliga nataler som är riktigt mysiga att ha att göra med. De är lätta att lyfta upp och hålla. De kan ibland uppskatta att ligga innanför tröjan eller bäras runt på axeln. Generellt sett är hanar travligare än honor. Nedan finner ni några videos av hur trevliga nataler kan vara.

Hantering

Vid hantering kan det hända att de plötsligt skuttar iväg, därför är det viktigt att hålla dem över ett mjukt underlag tills ni känner varandra och du är säker på att de inte hoppar ur din famn. Nataler kan reagera på två olika sätt vid rädsla. Vissa springer och gömmer sig, så som musen gör. Dock är de oerhört nyfikna och kommer oftast fram igen strax efter att de blivit skrämda, för att nosa och undersöka vad det va som hände. Försöker man fånga en sådan natal genom att lyfta dem ovanifrån, är risken stor att man blir biten. De är känsliga för dofter och kan därför nypa till om man luktar gott eller läskigt om fingrarna. Därför är det bäst att tvätta händerna innan man hanterar dem, samt mellan skötsel av olika burarna. Vissa individer blir paralyserade istället för att gömma sig, de blir liksom alldeles stilla av skräck. När det händer är de visserligen väldigt lätta att plocka upp men man kan märka att de känns paralyserade. Risken är att dessa, när skräcken släpper, far iväg och kastar sig rakt ut i luften. Därför gäller det att man sätter sig ner med dem på ett mjukt underlag. Man bör aldrig lyfta en natal i svansen! Beroende på hur de reagerar vid rädsla får man jobba med dem på olika sätt för att få dem trygga.

Om man överraskar dem genom att lyfta på boet när de ligger i det, ligger de alltid väldigt stilla ett tag tills de samlat mod att smyga iväg. Man kan då passa på att klappa dem lite och erbjuda dem en godbit. När de äter brukar de också sitta ganska stilla och man kan klia dem i nacken. Klappa, klia, ge en godis. Korta stunder var dag med positiv kontakt ger bra resultat!