Hoppa till innehåll

Gerbil reproduktion och avel

Reproduktion i det vilda

Parningssäsong varar mellan februari och oktober då de kan få upp till tre kullar.1,2 Antal ungar per kull kan bli 1-12, vanligen blir det dock 4-7 stycken.1,2,3

Avel

Gerbilhanar kan bli könsmogna redan vid 36 dagars ålder, honorna vid 43 dagars ålder. En lagom ålder för att låta honan bli parad för första gången är när hon är mellan 5 och 12 månader. En hona som är för ung då hon får sin första kull är varken fysiskt eller psykiskt mogen att ta hand om kullen men om hon är för gammal ökar riskerna vid förlossningen.4,5

Honan har en brunstcykel på 4-6 dygn.1 Vissa honor visar tydligt när de brunstar, andra syns det nästan inte alls på. Tecken på att honan brunstar kan vara att hon sitter uppburrad och vibrera med halvslutna ögon eller att hon stannar till då och då, vänder upp baken och vibrerar. Det kan även hända att hon vid brunst blir mer rastlös och försöker ta sig ut ur buren. Om hon blir struken med fingret över ryggslutet och skjuter upp rumpan i vädret är det också ett tecken på brunst.

Gerbiler kan gå dräktiga i 19-30 dygn,1 men i fångenskap varar den oftast mellan 24 och 26 dygn.Honan blir mottaglig igen direkt efter att ungarna fötts.1,5


Om man bara vill ha en kull bör hanen separeras från honan innan nedkomsten för att undvika flera kullar efter varandra. För många kullar i direkt följd kan bli väldigt påfrestande för mamman, därför rekommenderas det att man inte låter dem få fler än högst tre kullar efter varandra.5 Hanen brukar hjälpa till med att ta hand om ungarna om han får vara kvar.
Det finns olika sätt att gå till väga vid avel:

Avelspar. Det går bra att hålla ett avelspar tillsammans under en begränsad tid. Under denna tid kommer de sannolikt att få flera kullar direkt efter varandra. Hanen och honan hjälps då åt med att ta hand om ungarna och parar sig direkt efter att en kull har fötts. En viktig nackdel om paret lever tillsammans länge är att det kan bli otroligt mycket ungar vilket tär på honans hälsa. Om paret skiljs åt efter ett önskat antal kullar måste de båda ha nya burskamrater eftersom Gerbiler inte skall hållas ensamma, det är då möjligt att låta en eller flera honungar stanna hos mamman och hanungar flyttar tillsammans med pappan då de nått en ålder på 5 veckor.


Hand-parning. Populär metod hos uppfödare vid könsuppdelad grupphållning. Då väljs en brunstig hona och en hane ut ur grupperna och förs samman på neutral mark för att paras, sedan sättas de tillbaka i sina flockar igen. Honorna kommer att hjälpas åt med kullen. Med denna metod finns en risk att gruppdynamiken störs i de flockar som redan formats. Uppfödare menar att det finns särskilda åtgärder man kan ta till för att undvika att detta sker:  Den dominanta honan bör vara den som paras för att minska risken att skapa osämja i hongruppen, annars sägs det vara en risk att den dominanta honan dödar ungarna. Även den dominanta hanen bör vara den som paras för att undvika att det blir bråk då hanen sätts tillbaka i sin grupp. Den dominanta gerbilen sägs vara den som vinner flest brottningsmatcher. Ibland kan den även ses dominansrida sina burskamrater. Innan de parade gerbilerna sätts tillbaka i sina grupper är det bra om de inte luktar så mycket av den andra partnern. Att ge dem vars ett sandbad med lite vaniljpulver i kan hjälpa. Skilj dem åt och låt dem bada i detta, låt sedan badet följa med gerbilen till flocken.

Ungarnas utveckling

Ungarna föds pälslösa med slutna ögon. Den första veckan stannar de i boet. Efter en dryg vecka börjar de komma fram ur boet och snart testar de fast föda. De fortsätter att vara beroende av modersmjölken tills de är ca 3 veckor gamla.1 De brukar fortsätta att dia lite under en eller två veckor till och uppfödare brukar låta dem flytta när de är 5-6 veckor gamla. 4,5 I laboratorier har man upptäckt att ungar som separeras från sina föräldrar vid tidig ålder har hög frekvens av gallergnagande.Senast vid åtta veckors ålder bör ungarna flytta till könsseparerade grupper för att undvika risken att de parar sig med sina syskon eller föräldrar.

Det kan vara svårt att skilja på hane och hona när ungarna är riktigt små. Det lättaste är att könsbestämma dem när de är ca tio dagar gamla. Då syns honornas bröstvårtor som små prickar på bebismagen eftersom pälsen inte har hunnit täcka dem ännu, hanarna saknar bröstvårtor. På äldre gerbiler kan man titta på avståndet mellan kön och anal, på honor sitter de nära varandra medans de på hanar sitter längre isär och penisen ser ut som en liten bula eller spets. Hanar har även en tydligare doftkörtel på magen, de får en hårlös fläck som brukar bli gulfärgad av körtelns sekret.

Viktigt att tänka på vid avel

  • Förberedelser: Dräktiga, digivande mödrar behöver gott om nyttig mat med extra protein (minst 16 %) och kalcium.Om en digivande hona inte får tillräckligt näring kan hon få näringsbrist och ungarnas utveckling påverkas negativt.8
    Även om gerbilfödslar ofta går snabbt och smidigt är det möjligt att det kan uppkomma komplikationer. Det är därför extra viktigt att i förväg ta reda på vilken veterinärklinik i närheten som har kunskap om smådjur och kan ta emot er om det blir akut. Det är även bra att ha sin avelshona försäkrad, alternativt en undansparad veterinärbudget. Buren bör förberedas och göras ren inför nedkomsten.
  • Bo: Mamman skall ha en bohåla/ tunnelsystem eller bolåda med mjukt och flätbart material (till exempel strimlat papper) att boa med.Hamstervadd och bomull avråds oftast från, där risken är stor att materialet tvinnar sig och snos runt gerbilens ben eller tassar. Här vill jag verkligen rekommendera att man låter mamman gräva ett tunnelsystem i djupt bottenmaterial så att hon kan föda upp sina ungar ifred. Studier har visat att ungar som växer upp i en underjordisk tunnel utför färre stereotypa beteenden som vuxen.
  • Den första tiden: När ungarna kommer bör de störas så lite som möjligt under den första tiden. Om honan mot förmodan har placerat ungarna lättillgängligt kan du efter två dygn flytta över de vuxna till en rasthage en kort stund medans du tittar till ungarna. De bör då ha en vit fläck som syns genom huden på magen, som visar att det finns mjölk där i. Behöver du röra dem kan du gnuggar händerna i bomaterialet först för att maskera din doft.
  • Flera burar: När ungarna är 8 veckor gamla bör de hållas i könsuppdelade grupper. Det innebär att du måste vara beredd med flera burar som tillgodoser gerbilernas behov fram tills de eventuellt får nya hem.

Vad säger lagen? 9

Gnagare, utom guldhamstrar, ska hållas i par, av samma eller motsatt kön, eller i grupp. Detta gäller inte om det finns särskilda skäl.

Ungar av kanin och gnagare ska hållas tillsammans med modern, eller en likvärdig ersättare för henne, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad. Ungar av kaniner och gnagare bör efter födseln hållas tillsam- mans med modern, eller hennes ersättare, enligt följande:
gerbil     minst 3 veckor

Guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, taggmöss, chinchillor och degusråttor ska ha en bolåda med tak eller bohåla med rent och torrt bomaterial.

Kaniner, guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, brunråttor och möss ska ha bomaterial med långa strukturer så att det kan flätas samman.

Referenser:

http://animaldiversity.org/accounts/Meriones_unguiculatus/

Batsaikhan, N. & Tsytsulina, K. 2008. Meriones unguiculatus. The IUCN Red List of Threatened Species 2008: e.T13171A3418036.http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T13171A3418036.en

C. E. ADAMS and M. L. NORRIS. (1973) OBSERVATIONS ON REPRODUCTION IN THE MONGOLIAN GERBIL, MERIONES UNGUICULATUS J. Reprod.Fert 33, 185-188 Full-Text available at: http://www.reproduction-online.org/content/33/1/185.full.pdf

http://www.gerbilforeningen.se/

http://www.hamsterforeningen.se/v%C3%A5ra-arter/gerbil/avelsregler-31028534

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK231920/

Barbara König & Eva Waiblinger (2001)Housing and husbandry conditions affect stereotypic behaviour in laboratory gerbils. University of Zürich, project as part of the doctoral thesis. http://www.forschung3r.ch/fr/publications/bu16.html

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK231920/

SJVFS 2019:15 Saknr L 80, 8 kap