Djurskyddsbrott och djurskyddsinspektioner

Denna vecka har lokaltidningen BLT publicerat en artikel om att Länsstyrelsen fått in anmälningar gällande olagliga djuraffärer i Sölvesborg. Det ska bland annat handla om en person som säljer både foder och djur i större skala, hemifrån sin lägenhet, utan tillstånd.

Jag tycker det är jättebra att folk anmäler om de bedömer att djur far illa eller om man misstänker olaglig djurverksamhet. Hellre en gång för mycket än en gång för lite, enligt mig. Jag önskar att allmänheten inte vore så rädd att anmäla missförhållanden för djur.

Hos Jordbruksverket finner du L80; en samling av de föreskrifter som gäller vid hållande, uppfödning och försäljning av sällskapsdjur. Där finns det många regler som en djurägare måste följa! Den som yrkesmässigt eller i större omfattning driver handel med djur måste, utöver det, förhålla sig till ett antal extra regler. De måste dessutom ha en särskild utbildning, söka tillstånd samt lämna in diverse olika handlingar.

Djurskyddslagarna utgör ett absolut minimum för vad vi måste erbjuda våra djur. För den som äger ett djur men aldrig har läst L80, rekommenderar jag verkligen att ta sig tid att få det gjort snarast. Det är vårt eget ansvar att vi vet vad lagen säger! Du finner L80 här: LÄNK

Det är till Länsstyrelsen som du ska vända dig om du vill göra en anmälan gällande djurskyddsbrott. LS gör då en icke föranmäld inspektion. Om situationen betraktas allvarlig kan de åka ut akut. När brister upptäcks brukar djurägaren få en chans att behålla djuren, förutsatt att bristerna åtgärdas. De kan även välja att göra sig av med djuren. Här kommer ett enligt mig, stort dilemma: Nämligen att ingen kontrollerar vart de sedan hamnar eller hur de får det i nästa hem!

Jag har under de fyra senaste åren arbetat vid flera olika djurverksamheter. 4-H Gård, djurhus på naturbruksgymnasium, zoobutiker samt ett tropikarium. En mycket sorglig gemensam nämnare har varit att de i olika grad varit dåliga på att följa djurskyddslagarna. TROTS att lagarna ställer väldigt grundläggande krav som inte är särskilt svåra att följa. Ofta har det handlat om att ledningen är snål och personalen överarbetad och/eller okunnig. Jag finner det fullkomligt oacceptabelt! För mig kommer djurens välbefinnande alltid FÖRST.

Åter till artikeln i tidningen. Mina grannar har under helgen kommit en efter en, med orolig blick och frågat om den handlar om mig. Jag svarar som det är. ”Det tror jag inte, så inte vad jag vet. Man vet ju i och för sig aldrig vad folk kan få för sig och om LS vill komma och göra en inspektion här hos mig så är de varmt välkomna!”
Jag tycker det är bra när de sköter sitt jobb och jag är inte det minsta orolig. Varken över så kallad otillåten verksamhet eller att min djurhållning på något sätt skulle vara undermålig. Jag säljer inga djur genom Djurlycka! Däremot har jag en privat liten uppfödning av tammöss som inte har något med företaget att göra. Tinyfeets heter den. Mössen registreras med stamtavla i Svemus och jag behåller de flesta avkommorna själv. Då och då flyttar några till nya hem som väljs med stor noggrannhet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *