Hoppa till innehåll

Gerbiler och stereotypa beteenden

Stereotypa beteenden är upprepade rörelser som saknar mål eller funktion

Stereotypier hos gerbiler

Att gerbiler har lätt för att utveckla stereotypa beteenden är konstaterat inom vetenskapen. Det är även lätt att verifiera genom att lyssna på de flesta gerbilägares erfarenheter. När det kommer till just gerbiler så handlar det ofta om att de gräver mållöst i hörnen, gräver mot glasrutorna på buren, hoppar upprepande mot burens öppning eller gnager på galler och andra metallföremål.

Olika orsaker

Stereotypa rörelser uppstår oftast av frustration och är ett varningstecken på att man behöver förbättra något i djurets miljö. Frustrationen kan uppstå av olika anledningar. Här kommer några vanliga exempel:

  • gerbilen är uttråkad
  • gerbilen är ensam, de skall alltid vara minst två
  • gerbilen får inte får utlopp för sin aktivitet
  • gerbilen får inte tillräckligt med gnagmaterial
  • buren är för liten
  • bottenmaterialet är inte djupt nog (det måste vara minst 20 cm djupt, gärna mer)
  • bottenmaterialet består av fel material så att gångarna faller samman

Lösningar

Det är viktigt som djurägare att kunna känna igen stereotypa beteenden och veta hur man bör hantera dem. Om du tittar på punkterna här ovanför kan du checka av de olika orsakerna till frustration, för att se om det är något av detta du bör förbättra. Burens utformning och storlek har en väldig betydelse! Gallerburar är aldrig lämpliga för gerbiler. I en bur med galler kommer gerbilerna med all säkerhet att spendera långa stunder åt att gnaga på gallret, något som är både skadligt för gerbilen och jobbigt för ägaren att bevittna. Vad de behöver är en djup botten där det får plats mycket strö, därför passar stora akvarium med nätat tak bäst. Bottenmaterialet kan blandas ut med hö, kartonger och rivna tidningsremsor för att ge gångarna mer stabilitet. Burens yta är också viktig eftersom det är så pass aktiva djur. Min åsikt är att de behöver minst 40×80 cm i yta. Genom att rasta dem i ett rum eller en stor hage var dag där de får undersöka olika objekt, stimuleras deras behov av att utforska. För att stilla gnag-behovet och sysselsätta dem kan man ösa in nytt gnagmaterial var dag i form av kartonger, papp, toarullar, hö, grenar med mera. Vill man ha lyckliga gerbiler är det svårt att hålla snyggt i deras bur.

När man checkat av och åtgärdat allt som nämns här får man prova sig fram med olika lösningar för att minska beteendena om de kvarstår. Till exempel genom att möblera bort hörnen med hjälp av inredning som hindrar dem från att gräva där eller delvis täcka över den främre glasrutan med insynsskydd för att skapa mer trygghet. Det är inte helt ovanligt att man till viss del får bevittna gerbilerna utföra stereotypier trots att man gjort allt man kan för att ge dem en bra miljö. Förklaringen ligger då ofta i aveln och hur gerbilerna vuxit upp.

Uppfödarens ansvar

Jag anser att uppfödare har ett stort ansvar vid val av avelsdjur och hur de hålls, för att få fram individer som trivs i fångenskap ihop med människor. Det har visats att gerbiler som föds upp i tunnelsystem (antingen egen-grävda eller konstruerade) inte utför stereotypa grävande lika mycket när de växer upp. Gerbilbebisar som växer upp i en miljö utan tunnelsystem utför däremot stereotypt grävande trots att de senare i livet får tillgång till djupt bottensubstrat. Det här är gammal kunskap och gerbiler har avlats som sällskapsdjur under många år. Trots detta, har jag inte sett någon förbättring gällande gerbilers stereotypa beteenden. Jag vill uppmana alla uppfödare som inte redan gör det, att låta sina dräktiga gerbilmödrar föda upp sina ungar ifred, i ett egengrävt tunnelsystem. De behöver inte hanteras och övervakas förrän de är gamla nog att kravla ut ur boet själva och bege sig på upptäcktsfärd. På så vis slipper mamman bli stressad och ungarna får en bättre möjlighet att få ett naturligt beteende för resten av sitt liv. En annan viktig aspekt är att inte skilja ungarna från mamman för tidigt. En tredje viktig aspekt är vid valet av avelsdjur och att då välja bort individer som utför mycket stereotypier.

Det är redan så få som föder upp gerbiler i Sverige idag så det är svårt nog att hitta en uppfödare över huvud taget. Detta gör att majoriteten tråkigt nog köper gerbiler från djuraffärer och då är det inte så konstigt att vi inte får bukt med dessa beteendeproblem.

Om du är gerbiluppfödare och jobbar aktivt för att minska gerbilers stereotypa beteenden genom selektiv avel och naturliga miljöer, skriv gärna en kommentar här med en länk till din webbsida.

Referenser:

CHRISTOPH WIEDENMAYER (1997) Causation of the ontogenetic development of stereotypic digging in gerbils. Animal BehaviourVol 53, Issue 3: 461–470 Full-Text available at: http://eurekamag.com/research/008/271/008271443.php

http://home.wtal.de/ehr/gerbils/behavior.htm

Georgia Mason,Jeffrey Rushen. Stereotypic Animal Behaviour: Fundamentals and Applications to Welfare. Kap 4 https://books.google.se/books?id=8ioLy42v9CAC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false

Lämna ett svar