SOCIAL STRUKTUR

Vilda Brunråttor lever i kolonier med ett komplext socialt samspel.1,2 Inom gruppen finns en rangordning som medlemmarna förhåller sig till där hierarkin bland annat bygger på råttornas storlek, ålder och erfarenhet.1,2 Tamråttor har ett oerhört stort utbyte av varandras sällskap och skall därför inte hållas ensamma.3 De leker tillsammans, sover tillsammans och putsar varandra. De letar mat och jagar tillsammans. De har ett samspel och utbyte som en människa aldrig kan ersätta. Att skaffa en ensam råtta med syftet att den ska ”präglas på människan” och i tron om att man som människa kan ersätta dess flock är både elakt, olagligt och fullkomligt onödigt. Råttor blir inte mindre tama för att de är flera. De blir både lyckligare och troligtvis därför även trevligare om de får en kompis. En ensam råtta är en olycklig råtta (med mycket få undantag för individer som visat aggressivitet mot flertalet andra artfränder trots många introduktionsförsök).

Det lättaste brukar vara att införskaffa två eller flera unga individer tillsammans redan från början. Oftast fungerar det jättebra med både hongrupper och hangrupper! Hanar som vistas tillsammans från ung ålder kan dock ändra sitt beteende när tonåren närmar sig och hormonerna ökar (runt sju månaders ålder). De kan då börja testa sin styrka för att göra upp rangordningen. Ofta är det harmlöst och de lugnar sig när rangordningen är fastställd men det händer att det går över styr. Ibland ploppar negativa beteenden upp plötsligt i denna ålder och förvånar ägaren. Därför gäller det att som ägare hålla ett öga på dem så att man hinner separera dem om det blir allvarliga bråk. Skulle detta hända kan man antingen prova en ny introducering eller kastrera. Kastrering kan minska aggressivitet mellan hanar samt möjliggöra för honor och hanar att vistas tillsammans.

INTRODUCERA RÅTTOR

En introduktion kan ta olika lång tid beroende på många faktorer.4 Som med de flesta gnagare går det ofta lättare med unga individer. Att föra samman vuxna individer kan vara knepigt ibland men med tid och tålamod går det ofta bra.

Det finns flera olika metoder att föra ihop nya råttor på. En metod som fungerar bra för vissa individer kanske fungerar sämre för andra så det gäller att prova sig fram eller hitta det sätt som fungerar bäst för en själv.

Ett första möte på en neutral plats:

Att börja med detta steg är ofta bättre än att först låta dem träffas separerade av galler. Gallret kan nämligen skapa en onödig spänning mellan individerna. De flesta börjar därför med att låta råttorna träffas på en neurtral plats där ingen av dem brukar vistas. Till exempel ett bord, en säng utan kuddar eller ett badkar. Poängen är att ingen av dem ser platsen som sitt revir. Undvik att ha en massa saker närvarande här, en plan yta är bättre. Övervaka mötet noga och ingrip endast om de börjar slåss. De får inte skada varandra men lite pip och dominansbrottning är normalt. Beroende på hur detta möte går väljer man hur man vill gå vidare. Om det går bra väljer många att antingen sätta råttorna tillsammans i en nystädad bur eller att köra tråkbursmetoden. Blir det allvarliga slagsmål kan det vara bäst att välja en försiktig metod som jag beskriver här nedan. Ett vanligt scenario är att den dominanta råttan vill nosa den andra i rumpan, varpå denna blir rädd och försöker fly. Detta gör den dominanta råttan frustrerad och situationen utvecklas snabbt till en jakt. Om detta sker är tråkbursmetoden bra.

 

 

Tråkbursmetoden:

Denna metod går ut på att man låter råttorna vistas i en trång och tråkig bur ett tag för att de inte ska kunna undvika eller jaga varandra. De SKA ha tråkigt här. Det är ett effektivt sätt att få dem att vänja sig vid varandras närhet. Vissa använder även denna metod på redan etablerade grupper där råttorna behöver knyta lite bättre band till varandra. För att uppmuntra dem att putsa varandra kan man kladda lite cocosfett i pälsen på dem.

I det första steget skall buren vara stor nog för dem att sträcka ut sig på, men inte så stor att de kan undvika varandra. Många använder en transportbur. I buren skall ingen inredning finnas eftersom den lätt skapar revir-gnabb. Enbart strö på bottnen, utspritt foder samt minst två vattenkällor.

När råttorna sover tillsammans och allt ser lugnt ut går man över till en medelstor tråkbur med samma innehåll som den lilla. Till exempel en liten hamsterbur.

Steget efter det är att man testar att sätta in en sak i buren, till exempel en hängmatta. Om allt går bra kan man sätta in fler inredningsprylar, en i taget.

När råttorna väljer att sova fridfullt tillsammans trots inredning placeras de i en ordinarie bur som är noga rengjord. Låt bottenmaterialet flytta med in från tråkburen. Även här kan man välja att sätta in inredningen stegvis, en sak i taget då man ser att allt går bra. Hur länge de behöver vistas i varje bur varierar från fall till fall. Ibland kan det räcka med några timmar och ibland tar det dagar innan man känner att de är redo för nästa steg.

Många är rädda att prova denna metod och vissa menar att det är rent av elakt att använda den. Första gången jag hörde om metoden tänkte jag likadant men har definitivt ändrat uppfattning om det. Det är frustrerande att se sina älsklingar trängas och ha tråkigt men tänk på att det bara är tillfälligt. Det gäller att hålla ut eftersom det är en mycket effektiv metod som har hjälpt otroligt många råttägare att få råttor som trivs bra ihop.

Den försiktigare metoden:

Här är några tips på olika steg som uppfödare tipsar om för att underlätta sammanföringen mellan råttor på ett mer försiktigt sätt. Låt det gå minst 30 minuter utan hotfullt/aggressivt uppvisande innan du går vidare till nästa steg: 4,5,6,7,8

  1. Låt råttorna vistas i olika burar som får stå intill varandra under en period först, för att råttorna ska vänja sig vid varandras närvaro utan bråk.
  2. Byt plats på något mellan burarna så att de får utforska varandras doft.
  3. Låt råttorna byta bur med varandra. Detta kan göras fram och tillbaka flera gånger.
  4. Maskera råttornas naturliga kroppslukt och få dem att lukta lika dant innan de ska träffas. Vissa gör detta genom att bada råttorna med samma schampo innan de möts. Andra placerar vaniljextrakt vid nos och rumpa på båda råttorna. Vissa placerar lite cocosfett i pälsen på råttorna för att få dem att börja tvätta varandra och ”bonda”.
  5. Låt dem träffas på neutral plats, där ingen av dem hunnit skapa revir (tex badkaret). Mötet måste övervakas noga och de bör separeras om någon visar sig hotfull. Exempel på detta kan vara om råttan blåser upp sig, reser ragg, vaggar från sida till sida, piskar med svansen eller revirmarkerar överdrivet mycket. Om detta händer provar man igen vid ett senare tillfälle. Går det bra kan de få vara tillsammans en längre tid under övervakning. Tid och antal upprepningar av detta steg beror helt på hur bra man tycker att det går. Låt dem vistas tillsammans på en yta där de redan hemmastadgade råttorna brukar rastas. Den nya råttan kan då hållas i famnen i början.
  6. Innan råttorna placeras tillsammans i samma bur måste buren och inredningen rengöras noga för att få bort gamla revirmarkeringar. Ny inredning är ett plus.

Den dominanta råttan kommer troligen att hävda sin dominans genom att brotta omkull den andra råttan, vartefter den andra råttan förhoppningsvis ger sig och piper till. Om introduktionen skett på rätt sätt och inga tecken på aggressivitet uppvisas bör de låtas göra upp denna rangordning utan att separeras. Så länge ingen kommer till skada.8

Vad säger lagen? 3

Gnagare, utom guldhamstrar, ska hållas i par, av samma eller motsatt kön, eller i grupp. Detta gäller inte om det finns särskilda skäl. Tidpunkten för, och tillvägagångssättet vid, sammanförandet av djur till par eller grupp ska väljas med hänsyn till djurens art, ålder och kön samt andra omständigheter, så att risken för osämja minimeras.

Par och grupper av kaniner eller gnagare bör sättas samman av unga djur och hållas stabila. Om vuxna djur ska sammanföras bör buren eller inredningen ändras så att den upplevs som en okänd plats för alla. Vuxna honor med diande ungar bör inte sammanföras i nya grupper. En grupp bör inte bestå av fler än tio vuxna djur. Djur som hålls i par eller grupp bör ha tillgång till gömställen eller föremål som ger dem möjlighet att komma utom synhåll för varandra. Könsmogna okastrerade hanar bör inte hållas tillsammans *.

* Obs egen anteckning: Detta gäller oftast inte råttor eftersom okastrerade råtthanar oftast går bra att hålla i grupp.

Referenser

1 http://animaldiversity.org/accounts/Rattus_norvegicus/ Downloaded on 11 April 2016

2 Calhoun, J. 1962. The Ecology and Sociology of the Norway Rat. Bethesda, MD: U.S. Department of Health, Education and Welfare. Full-Text available at: http://ia800203.us.archive.org/5/items/ecologysociology00calh/ecologysociology00calh.pdf

3 SJVFS 2014:17 Saknr L 80 Kap 8  1 § Available at: https://www.jordbruksverket.se/download/18.37e9ac46144f41921cd16327/1401795414737/2014-017.pdf

4 http://ratclub.org/ratcare_intros.htm Downloaded on 11 April 2016

5 http://ratguide.com/care/behavior/introducing_rats.php Downloaded on 11 April 2016

6 http://www.rmca.org/Resources/aintro.txt Downloaded on 11 April 2016

7 http://www.rat-care.com/introductions.html Downloaded on 11 April 2016

8 http://www.ratfanclub.org/newrat.html Downloaded on 11 April 2016